Kursen fortsätter och jag blir mer och mer hoppfull för varje dag som går. Några av de stösta insikter jsom jag tagit till mig under kursen är att jag är maktlös inför sockret och mitt beroende samt att jag behöver hjälp för att lyckas bli fri. Det känns enormt skönt att jag äntligen insett detta! Nu vet jag att jag måste plocka bort min "drog" (sockret) för alltid. Jag kan inte ta "bara en"... Jag klarar inte att utsätta mig för att sitta med vänner på ett café, på en pizzeria, på ett födelsedagskalas eller utsätta mig för syner och dofter som triggar. Jag klarar inte att baka kakor och bröd till andra. Jag klarar inte att ta en grov smörgås på fredagsfikat. Jag kommer aldrig, inte ens om några år, att bli frisk och kunna äta lite lagomt av bröd/sötsaker. Nej, jag är helt maktlös mot sockret. Jag har kapitulerat! - Och det är jag stolt över!!!

 

 

Att jag äntligen har kapitulerat och insett att jag är maktlös betyder att jag insett att jag inte klarar detta själv och att jag i fortsättningen behöver gemenskap och stöd från andra. Jag kommer att be om hjälp och jag kommer att ta emot hjälpen som erbjuds. Jag kommer även att helt plocka bort min drog helt, dvs helt undvika socker i alla former. Även om jag känner mig frisk, så kommer jag inte att "ta bara en liten bit...". För när jag känner mig frisk och vill/tror att jag kan börja med drogen igen, är det helt enkelt sjukdomen som spelar mig ett spratt. Sjukdomen vill ju att jag ska plocka upp drogen igen. Sjukdomen försöker lura mig och tro att jag är frisk. Men nu vet jag att om jag tar ens en liten bit, så triggar jag igång sjukdomen igen och är snabbt tillbaka i mitt sockerberoende. Hur många gånger har jag inte gjort det misstaget??? Hur många gånger har inte andra beroende gjort den missen??? Så jag menar, varför ska jag vara den första i hela världen som blir helt frisk från ett beroende??? Just det; det händer inte. Så därför är det nu nolltolerans som gäller framöver.

 

Jag har länge trott att jag ska kunna klara detta själv. Jag har testat de flesta metoder som man kan komma på; allt från Raw Food, dieter, övertränat, pulver-dieter, kräkas, bantat, svält, GI, matplaner, Paleo, dietistkontakt, bulimicenter, piller, LCHF och många många fler knepiga idéer. Men nu äntligen har jag insett att jag inte kommer att klara detta på egen hand. Har därför bytt mail och telefonnummer med alla på kursen, bestämt mig för att gå regelbundet på OA-möten (Overeaters Anonymous), delta på telefonmöten, skaffa mig en sponsor och framör allt be om hjälp.

Många Kramar